3. Behandling

Patientens egna tankar om lämplig behandling och behandlingsmål bör vara en utgångspunkt i samtalet som leder fram till en behandlingsplan. Behandling kan exempelvis bestå av:

Självhjälpsmaterial

En del människor kan själva förändra sina alkoholvanor med stöd av självhjälpsmaterial. Materialet består av skriftliga alkoholfakta, strategier, tips och övningar som patienten kan arbeta med på egen hand. Det finns också internetbehandling med liknande upplägg; https://alkoholhjalpen.se/ Dessa program passar personer med lättare alkoholproblem som inte vill ha kontakt med hälso- och sjukvården. Det kan också vara ett första steg för sedan söka mer hjälp.

Samtalskontakt – Guide till bättre alkoholvanor

För den stora gruppen människor med milt till måttligt alkoholberoende är detta samtalsprogram ofta tillräckligt för att minska alkoholkonsumtionen. Programmet består av 3-4 strukturerade samtal med KBT-inriktning á 15 minuter med tillhörande hemuppgifter.

Läkemedelsbehandling

Något av alkoholläkemedlen naltrexon, nalmefen, akamprosat eller disulfiram används under tre till sex månader. Behandlingen följs upp med återbesök där effekt och biverkningar diskuteras, liksom patientens inställning till att fortsätta ta medicinen. Blodprov på leverfunktion bör tas inför varje besök, dels av säkerhetsskäl, men framför allt som en objektiv återkoppling på förbättrade värden vid minskad alkoholkonsumtion. Även förbättringar inom normalintervallen är kraftigt motiverande för många patienter.
Efter avslutad behandling är fortsatt uppföljning med glesa återbesök motiverat. Alkoholberoende är ofta en kronisk sjukdom, men även i de fall där patienten kommer ifrån sitt beroende är risken förhöjd att tidigare negativa dryckesvanorna återkommer. Det är en fördel om patienten har en kontinuitet i kontakten med sin husläkare.